Abborre
(Perca fluviatilis)
Lake Sutare Braxen Ål Gädda Gös Mört


Abborren är jämte gäddan vår vanligaste fisk
Abborren är en upp till ca 45-50 cm stor rovfisk som jagar i stim, som ofta håller till på botten, men stora abborrar jagar inte sällan småfisk i ytan på kvällen, ofta ytligt levande stimfiskar som löja och liknande.

Abborren leker på senvåren, och för att sprida sina gener har den utvecklat ett märkligt lekbeteende. Honorna lägger rommen på grenar, stenar eller vattenväxter. Hannarna cirklar runt henne för att befrukta äggen. När hon med jämna mellanrum byter underlag eller bara ändrar riktning fortsätter den hanne som cirklade runt henne i den föregående medan han avlöses av en ny, tills beteendet repeteras. Rommen läggs i långa mjölkvita sammanhängande strängar.

Abborren är framför allt en sötvattensfisk, men lever också i Östersjöns brackvatten. Stora honor kan uppnå en vikt på över 2 kg. Abborrar i mindre insjöar kan utvecklas till en mindre form som kallas tusenbröder om rovfiskar saknas, svenska rekordet för sportfiske är dock fångad i en liten sjö där man planterade ut abborre i viss storlek, rekordet ligger på 3,15 kg. I en studie gjord över abborrar blev abborrarna 21 år gamla och de var då 27-37 cam långa. De exemplar på drygt 50 cm och omkring 3 kg, som kan fiskas i goda svenska fiskevatten, torde vara 20-30 år. Det är sannolikt alltid honor. På det hela taget är abborren en mycket långsamt växande fisk, och den blir i jämförelse med flertalet andra arter påfallande gammal.

En annan onaturlig påverkan som leder till stora abborrar är varmvattensutsläpp t.ex från kärnkraftverk då den ökade temperaturen gör att fisken växer fortare.
Abborren behöver en sommartemperatur på 13-14 grader varmt för att kunna växa. Abborrens diet är väl studerad. Under sitt första och andra levnadsår är abborren väsentligen en planktonätare. Abborren är oftast en knapp decimeter lång när den börjar äta fiskyngel.

Abborrar är en populär matfisk bland hobbyfiskare, speciellt metare och pimplare. Det klassiska sättet att inta fisken är som panerade, smörstekta filéer. Den har många små fina ben som gör den svåräten, men om man angriper den från ryggsidan kan man undvika de flesta.

Namnet abborre hette ursprungligen aghborre, "agh" är något spetsigt och tandat och används till samma betydelse på agen inom starrsläktet. "Borre" har också betydelsen taggigt ex. kardborren. Borre återfinns också i tyskan och engelskan som Barsch och bass (havsabborrar).

Försurning och syrgasbrist

Svenska fiskevatten kan vara ganska sura. Av "de tre stora" i den svenska fiskefaunan dvs. abborre, gädda och mört. Mörten är minst tolerant mot surt vatten. Märkligt nog klarar sig gädda och abborre bättre.
En begränsande faktor är ofta syrgashalten i vattnet. Den kan, särskilt under senvintern i vegetationsrika sjöar, bli alltför låg och åstadkomma fiskdöd. Abboren är inte särskilt motståndskraftig mot syrgasbrist, och det anses att 3 milligram per liter är den gräns vid vilken kvävning kan uppstå.

© holsljunga-fvo.holsljunga.com